Resan gick bra utan några förseningar. Sista sträckan blev jag och Barbara uppgraderade till Business class. Det var helt underbart!!!Det fanns sådana där ägg-liknande stolar som kunde fällas ut åt alla håll och kanter. Härliga filtar, kuddar och champagne!!! Dessutom en egen filmskärm som var stor som min Bangla TV. Där kunde jag ha stannat länge!
Det kändes tomt att komma till lägenheten utan Julia. Uttom var där och hade städat och tvättat så fint. Julias rum är nog det mysigaste rummet i lägenheten. Hon har valt röda gardiner med "tassels" och det ser så härligt ut. Jag måste nog ha röda gardiner i mitt TV-rum, kanske ska jag ha röda med prickar som matchar mina nya filtar. Det får jag nog fundera på, glad-gardiner är härligt:)
Vi var och åt på kvällen, KA- family (utan Julia) på klubben och inskaffade de första myggbetten på några veckor. De var snabba på att anfalla de små rackarna. Sedan var det dax för skönsömn, men det tog ett par timmar så blev jag väckt av ett djur, gissningsvis katt, hund eller apa, som måste varit allvarligt skadad. Den skrek någon fruktansvärt, ibland som ett barn, ibland som en katt i mars och ibland så att jag blev riktigt skakig. Fy! Det höll på långt fram till morgonen och då ringde väckarklockan. Gissa om jag var trött??? Det blir inte en sen kväll i kväll ska jag säga!
Det var kul att vara tillbaka på jobbet. Alla var så glada och hjärtliga, vi har en fin personal!
Full rulle var det hela dagen och när vi åkte hem reflekterade Babbi, Jerry och jag över hur fort det blir "som vanligt" igen. Vi satt där i vår trafik stockning (traffic jam) och kände igen oss och var inte förvånade ett dugg. Tänk vad fort ovanliga saker blir vanliga!
"Tänk vad fort ovanliga saker blir vanliga!"
SvaraRaderaKan bara hålla med...idag fick jag lägga en timma på snöskottning innan det gick att köra upp bilen på infarten. Försökte förstås som den optimist jag är, glatt påhejad av en man på trottoaren men det var inte att tänka på =)
Snöiga kramar inklusive trött rygg, Monica